Psykologarbete med utvecklingsstörning och sexuella övergrepp.



Reflektioner från psykologarbete med utvecklingsstörning och sexuella övergrepp. Anders Svensson, leg. psykolog, Habilitering och hjälpmedel, Region Skåne

Anders S har under årens lopp arbetat med sammanlagt 13 personer som varit utsatta för sexuella övergrepp. Några av dem har både varit utsatta för övergrepp och utsatt andra för övergrepp. Anders S utgick i sin föreläsning från vad klienter har berättat för honom. Han beskriver fenomen som minst 2-3 personer har berättat om.

Tiden står still – minnena myllrar under skynket
Vid måttlig utvecklingsstörning är minnena levande även långt efter händelsen.
Fall:
  • 30-årig man med sex år gamla minnen av homosexuella övergrepp. Började prata om det efter 12 samtal och han beskrev övergreppen som om de ägt rum förra veckan.
  • 75-årig kvinna med mycket starka minnen av övergrepp av styvfadern som skedde på 30-talet.
  • 40-årig kvinna som drabbades av övergrepp vid 6-årsåldern och sedan dess aldrig pratat med en man.
Traumat sjunker inte undan, det lever kvar bredvid allt det andra.

”Han körde med alltiallosex”
Om att ha sex med vad som finns till hands, vad som står till buds. En grupp personer med utvecklingsstörning var på läger med sin personal. På natten ryckte en förövare i alla dörrar. Bak den olåsta dörren genomfördes övergreppet. Alla dög som offer. Förövarna är gränsöverskridande och sexualiserar allt. Viktigt att inte anställa distanslösa, påträngande eller flirtiga personer.

”Nej, det hände aldrig. Jag sa nej.”
Om ett annorlunda sätt att berätta. Att berätta utifrån en önskan om hur det borde ha varit. Man lägger in önskade utvägar och räddningar i berättelsen. Man vet inte vart berättelsen leder.
”Jag lät honom göra vad han ville - jag var liksom inte där”. Att bli avstängd när det är för svårt.
Ofta börjar man berättelsen någon annanstans än där det skedde.

Hos personer med måttlig utvecklingsstörning består berättelsen av händelser utan ramar
    1. Berättelsen kom i delar
  • Grindar och ängar. Man måste vandra över en äng och finna alla minnen innan man kan gå igenom grinden till nästa äng. Efter lång tid når man fram till en hel berättelse. Det är inte säkert att personen då kan återvända till de ängar som redan passerats, dvs. personen kan inte återge de tidigare stegen i berättelsen.
  • Områden och passager. Ex: Tre viktiga teman i samtalen kan vara nu-situationen, trakasserier 5 år tidigare och sexuella övergrepp. Personen glider mellan dessa områden/teman, något ord gör att personen associerar och glider över till ett av de andra temana. Att tala om julen nu gör kanske att man associerar till hur det var under julen för 5 år sen. ”Han tog av mig mina strumpor” kanske är början på en lång berättelse.


    • 2. Berättelsen är oförklarad vad gäller
  • Tiden: före-efter stämmer ej, redogörelse för vilka kläder man haft på sig stämmer ej med årstiden; kronologi och tidsangivelser saknas. ”Det är länge sen nu” kanske personen säger om en händelse som skedde bara några dagar tidigare eller om något hände för 10 år sedan
  • Rummet: platser anges sällan eller diffust. Får kopplas samman till något begripligt efter hand
  • Personer: namn nämns utan sammanhang. Blir oftast begripliga när de kan sammanföras
Det är lätt att uppfatta det som sägs som drömmar, fantasier eller något personen har sett på tv. Det är lätt att man som terapeut tolkar in sådant som ej finns där, eftersom det är svårt att befinna sig i ett tillstånd då det är så mycket som är oförstått.

Berättelsen är ocentrerad
Den utsatte personen kanske talar lika mycket om att gärningsmannen sagt fula ord som om själva övergreppet. Minnen av förolämpningar, svordomar, ”nattmösseprat” kan ligga jämsides med minnen av misshandel och övergrepp.

”Nattmösseprat” och psykologiska övergrepp
Hur gärningsmannen gör för att förhindra att offret berättar eller blir trodd:
  • Beskyllningar (”det är ditt fel”; "du ville det")
  • Nonsensprat (ändrar namn, ord mm vilket förvirrar offret)
  • Driver med offret
  • Slår undan förståndet hos den utvecklingsstörde personen med systematiskt nattmösseprat
  • Hotelser
Hotelser
  • ”Du får inte berätta”, kombinerat med hot mot offret och/eller andra.
  • ”Du kan inte berätta.”
  • ”De tror på mig, inte på dig.”
Offret är aldrig psykologiskt oberoende – personen är underställd gärningsmannen.

Flyktförsök
Personen har försökt att gömma sig. "En gång försökte jag gömma mig, men han såg mig så jag var tvungen att öppna". Flyktförsöken och försöken att undkomma övergrepp är vanligtvis kraftlösa, räddhågsna och misslyckade.

Andra offer
I berättelsen finns andra offer vilka också blivit utsatta för övergrepp. Dessa kan vara kända eller okända. Det är svårt som terapeut att förhålla sig till dessa. Genom det faktum att man inte på något sätt kan göra något för dessa offer, mer än att följa deras lidande på avstånd, väcker de smärta och vanmakt hos psykologen, eller den som lyssnar till berättelsen.

Tillbaka till index
E-mail: Webmaster   Poms   Poms-Bladet