Sexuella övergrepp mot människor med handikapp. Konferens i Odense, maj 2003.

”Frivillig sex är oftast det bästa”. Stig Langvad. Formand for DSI.

  • alla har behov av och lust för sex. Vi är alla lika.
  • alla har rätt till att njuta och få sex, om vi vill
  • alla har rätt att säga ja eller nej till något vi vill eller inte vill
  • särbehandling och överkompensation när det gäller sex: nej tack!
  • alla har rätt till respekt
Viktigt att ge information om sexualitet och förebyggande av övergrepp till familjer.

”När omsorgen blir till övergrepp”. Mimmi Strange, Psykolog. Teamet för sexuellt utnyttjade barn, Rigshospitalet.

Vid övergrepp mot barn har förövaren ofta en omsorgsrelation till/med barnet. Posttraumatisk stressreaktion ses efter övergrepp.
Långtidsverkningar:
  • traumatiska upplevelser
  • riskgrupper (ökad risk för nya övergrepp eller att personen själv blir förövare om behandling ej ges)
  • omsorgssvikt
  • sårbarhetsfaktorer
  • en och samma persona kan vara både offer och förövare
  • stora barn/ungdomar som begår övergrepp
Viktigt att arbeta förebyggande av omsorgssvikt.

”Sexuella övergrepp mot människor med funktionshinder - sker det och med vem? Ett danskt perspektiv på internationella erfarenheter.” Elisabeth Kirk Muff. Projektmedarbetare, Socialt Udviklingscenter, SUS.

Myter som finns:
  • människor med utvecklingsstörning är inte sexuella varelser. De är inte i stånd till att förstå deras egen sexualitet eller till att ingå sexuella förhållanden. De är sexuellt avvikande och kan vara en potentiell fara för samhället, liksom de ofta är sexuellt aggressiva och själva lägger upp sig för sex.
  • ingen vill begå sexuella övergrepp mot en annan människa som är synligt sårbar på grund av ett handikapp.
  • människor med handikapp är inte sexuellt attraktiva och ingen vill därför önska att begå sexuella övergrepp mot dem.
  • människor med handikapp kan inte känna känslomässig eller fysisk smärta som andra. Sexuella övergrepp mot människor med utvecklingsstörning är därför inte så en så allvarlig förbrytelse som övergrepp begånget mot människor utan handikapp.
  • pojkar eller män med handikapp blir inte utsatta för sexuella övergrepp.
  • om en människa med utvecklingsstörning har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp, är det bäst att inte prata med den berörde om det, då det kan vara traumatiskt.
  • människor med utvecklingsstörning blandar samman fantasi och verklighet och därför ska man vara skeptisk till vad de berättar om då de varit utsatta för ett sexuellt övergrepp.
85% av gärningsmännen som begår övergrepp mot människor med utvecklingsstörning har själva en utvecklingsstörning. Även professionella begår övergrepp. I 95 % av fallen är förövaren en person som offret känner. I ca 75% av fallen sker övergreppen i offrets hem, i ca 25 % på dagcenter eller i transport.
Om gärningsman är personal: omplacering, uppsägning, straff (5- 10 %).
När gärningsmannen har en utvecklingsstörning:
  • uppfattas som mindre allvarligt
  • offer eller gärningsman flyttas
  • rapporteras kanske till polisen beroende på karaktär
Om offret är barn blir det ofta reaktioner men ej om offret har en utvecklingsstörning.
Riskfaktorer:
  • begränsade möjligheter att kommunicera
  • begränsade möjligheter att fly från farofyllda situationer
  • kognitiva begränsningar
  • beroendet av andra människor
  • vanan att respektera auktoriteter
  • förhållandet i familjen
Det finns risk att det blir rättsfria zoner inom habiliteringsverksamheterna om man ej anmäler övergrepp utan försöker att ordna med effekterna själva.

”Sexuella övergrepp mot barn med syn- och hörselhandikapp - resultat från norska undersökningar.” Marit Kvam, seniorforskare, SINTEF Unimed, Norge.

Sexuell handling mot barn (def Norge):
  • barnet vill inte delta i handlingen
  • barnet förstår inte vad som ska ske
  • kränkning av barnets sexualitet
  • utnyttjar barnet för egen tillfredsställelse
Det är vanligt att barn med hörselskador utsätts för övergrepp.
De har ett beroende av andra och begränsad möjlighet att kommunicera.
Det är troligtvis 2 - 3 ggr större risk för övergrepp om man har ett funktionshinder.
Det är mycket lättare att övervinna personens motstånd om personen har ett funktionshinder.

En studie visade att en stor grupp barn med funktionshinder blev utsatta för övergrepp som andra visste om utan att något gjordes.
8 - 12 % barn med utvecklingsstörning misstänks ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Signalerna barnen ger efter övergrepp uppmärksammas ej, omtolkas kanske (beror på förlust, epilepsi, psykiska problem etc).
Ju allvarligare övergrepp desto större risk att offret har ett funktionshinder.
Uttrycksformer (att visa på vad man varit med om):
  • teckningar
  • lek
  • kommunikation
  • humör
  • beteende
  • hälsa
Det är sällan att personerna berättar för någon om vad som hänt. Om man berättar så är det ingen som tror på en. Det är ett trauma.
Det är svårt att berätta via tolk om övergrepp och att det sedan blir konsekvenser av det.
Personer som är döva som blivit utsatta för sexuella övergrepp har ofta blivit utsatta av andra döva (elever, lärare etc).
Det som blivit utsatta för övergrepp har oftare varit utsatta för mobbing. Vi måste vara mer uppmärksamma på om mobbning förekommer i någons historia.
Det är stor risk att offret blir utsatt för övergrepp vid flera tillfällen. Ett barn som varit utsatt för övergrepp uppvisar osäkerhet vilket förövaren uppmärksammar.
Våld i familjen är vanligt.
Barn med funktionshinder är lättare att övertala, är oftare osäkra, ensamma, lätt tillgängliga.
”Barnet frestade mig”, ”barnet har livlig fantasi” nämns ofta av förövaren.
Barn- och ungdomslivet ”går förlorat” vid övergrepp.

Sårbarheten när man har en utvecklingsstörning eller annat funktionshinder: beroendeskap, underläge, psykisk störning m m.
Ofta läggs skulden på den funktionshindrade.
Det är mycket viktigt att få hjälp!
Döljer sig övergrepp bakom psykiska problem?

Checklista, tecken på övergrepp:
  • smärta och skador
  • ångest, mardrömmar
  • regression (tal, kunskaper m m)
  • ätstörning
  • rädsla för kroppskontakt
  • depression
  • skolkar, sämre prestation
  • tvättar sig ofta eller inte
  • rymmer
  • sexualiserat beteende
  • självskadande beteende
  • sjukdomar
  • suicidförsök

”Fokus på förövaren: Hur behandlar vi människor med utvecklingsstörning som har begått sexuella övergrepp?” Marianne Gram. Psykolog och författare till boken ”Det sexuella övergreppet - förövarens profil”.

Förövare kan också vara offer.
Sexuella övergrepp - att det handlar om sexualitet - den biologiska synen. En av de dominerande myterna är att mäns sexualitet är en biologisk drift som ska tillfredsställas. Detta biologiska perspektiv placerar orsaken till övergrepp utanför förövaren själv - och därmed läggs en press på offret enl Gram.
Sexuella övergrepp har ej med sexuell perversion att göra. 10 % begår övergrepp p g a egen perversion (pedofili, sadism). Många förövare upplever plötsligt att de är i en stressituation, i en livskris som fyller gärningsmannen med vrede och maktlöshet.
När gärningsmannen inte kan hantera vrede och maktlöshet kan resultatet bli övergrepp. Övergreppet kan vara ett socialt inlärt mönster. Gäller inte bara män: alla kan känna maktlöshet och vrede och kunna begå övergrepp.
Viktigt att tänka på vid behandling.
Tidigare så kastrerades människor som begick sexuella övergrepp - en biologisk syn.

Konflikter när sexuella behov ej kan tillfredsställas.
Socialt inlärt beteende vid frustration. Hjälpa till att ge andra redskap för att hantera frustration istället för att begå övergrepp.
Förövarens mål - att bli av med inre konflikter.

När det gäller barn som utsatts för övergrepp är förövaren nästan alltid en person som barnet känner väl, en som de har tillit till.

Förövaren:
38 % annan person med utvecklingsstörning
26% person i hemmet
20% professionella
16 % okänd
Ca 25 % av personerna med utvecklingsstörning har varit utsatta för övergrepp.
Det är mycket, mycket större risk för övergrepp mot personer med utvecklingsstörning.

Bland förövarna har 85% lindrig utvecklingsstörning. Det är med andra ord människor som har en relativt hög funktionsnivå och som därmed också är i stånd att kommunicera verbalt.
Förövare:
  • Känner sig ofta förföljda, deras självtillit och ångesttolerans är extremt låg och deras handlingar är ofta impulsstyrda. De har låg toleranströskel för stress och visar ofta tendenser för depression. Personer med lindrig utvecklingsstörning förstår att de är annorlunda ”Jag duger inte”. Vetskapen om funktionshindret en sårbarhetsfaktor.
  • Egna upplevelser av bristande omsorg, barnmisshandel och/eller sexuella övergrepp under barndomen. 70 - 80% i en undersökning hade varit utsatta för kränkningar under barndomen.
  • Förövare som varit utsatta för övergrepp som barn har en högre tendens till depression och ångest, deras egna upplevelser ligger som ett bakgrundstrauma i deras liv.
Behandling:
Gestalta och förstå klientens liv.
Faser i behandlingen:
  • Få en intellektuell förståelse av övergreppet. Förmedling av fakta och kunskap om sexuella övergrepp och kränkning. Det är handlingen som är förkastlig, ej förkasta personen. Förmedla ”Du är bra men handlingen var mycket dålig”. Arbeta med förövarens egna livshistoria. Vad från sin historia vill personen ha med sig in i framtiden? Hur ska personen göra istället? ”Detta är du bra på...”. ger hopp om framtiden. Vad vill personen fortsätta med/bli av med? Målet med den första fasen är att förövaren får och tar ansvar för sin egna handlingar.
  • Få en känslomässig förståelse av övergreppet. I denna fas arbetas med förövarens egen bakgrund och erfarenheter. Vad har personen själv upplevt och vad personen känner om det? Kan upplevelsen överföras till att förstå den som utsatts för övergrepp? Målet med den andra fasen är att förövaren ska utveckla empati.
  • Möte mellan offer och förövare. Detta sker efter 1 - 1½ års behandling bara om offret själv fått behandling och vill träffa förövaren. Målet är att stärka förövarens realitetsanpassning.
Det är viktigt att arbeta med:
- vem är jag? Konkret - var bor jag, hur lever jag? Vad har jag för intressen?
- var går mina gränser?
- teckna sig själv eller göra ett kollage
- vad kan jag?
- vad behöver jag hjälp med?
- vilka känslor har jag? Är de bra eller dåliga?
- hur ser andra på mig? Berätta eller rita.
- hur ser jag på andra? Berätta eller rita.
- relationer? Vad är en god relation? Hur får man en vän? En käresta?
- hur lever man som par?
- hur ser min kropp ut? Man, kvinna, ung eller gammal?
- vad ska man göra? Inte göra? Hur reagerar folk då?
- kollage över livet.

Livshistorian: vad har varit bra i livet? Vad har inte varit så bra? Att samla sitt liv.
När man lämnat skolan är risken för debut som förövare stor.
Viktigt att vi som personal inte överskrider gränserna, är gränslösa genom att kramas, kela, gosa med vuxna personer med utvecklingsstörning.
Att inte göra något, att inte se är förödande. Om inte problemet uppmärksammas och behandlas - hur ska då beteendet kunna sluta?
Skapa gränser. Även i samtalen.
Inte fokusera på ”du har ett problem”, utan istället ”detta kan vi jobba med”.

Beverly Lewis House - ett kriscenter för kvinnor med utvecklingsstörning som varit utsatta för sexuella övergrepp. Maxime Fagg, chef vid Beverley Lewis House, London.

Man hjälper personer som varit utsatta för sexuella, fysiska, emotionella och ekonomiska övergrepp. Startade 1995, det första safe house. Det var en kvinna med utvecklingsstörning som tog upp att när man varit utsatt för övergrepp så fanns det inte någon säker plats att gå till efter övergrepp och så startade man kriscentret (först med hjälp av bidrag).
Andra kriscenter är ej tillgängliga för personer med utvecklingsstörning, där finns inte kompetens, brist på resurser.
Av de som kommer till kriscentret har 42% varit utsatta för sexuella övergrepp, 34 % har varit utsatta för fysiska övergrepp.
De som kommer till kriscentret är 18 år och uppåt.
4% 50 - 64 år
66% 26 - 49 år
30 % 18 - 25 år.

1400 kvinnor med utvecklingsstörning utsätts varje år för övergrepp i England och man tror att det bara är toppen på ett isberg.
Hjälpa personerna att få berätta om sina upplevelser - svårigheter, trauman och effekterna av övergrepp.

Mål:
  • dela med sig av sina upplevelser
  • få en upplevelse av att bli trodd
  • att övergreppen uppmärksammas
  • ge råd och stöd för att kunna gå vidare
  • utveckla färdigheter som kan hjälpa dem i självständighet, självhjälp
  • hjälpa till att hitta trygghet vad gäller boende och stöd i samhället
  • kunna gå vidare i livet
  • hjälpa till att hitta behandling/stöd i samhället
Det finns 6 dubbelrum, gemensamhetsutrymme och personalutrymme. Centret är handikappanpassat. Ligger i ett säkert, tryggt område. Inga män arbetar på stället. Kostar ca 1433 pund/vecka (betalas av ”help services”).

Svårigheter, effekter efter trauma:
  • emotionella
  • psykiska
  • sociala
  • beteendemässiga problem
  • interpersonella problem
  • kognitiva svårigheter, perceptionssvårigheter
  • amnesi
  • dissociation
  • borderline personlighetsstörning
  • aggressivitet mot andra
  • lågt självförtroende
  • självskadebeteende
  • ångest
  • depression
  • självmordsförsök
  • ätstörning
Viktigt med stöd till personal för att minska utbrändhet.
Mål i arbetet:
  • att förstå övergrepp
  • att förstå effekterna
  • arbeta med förståelse av familjevåld
  • att arbeta med svår smärta och sorg
  • utveckla strategier för att hantera traumarelaterade upplevelser
  • underlätta bildandet av grupper (för kvinnor som varit utsatta)
Behov hos personer med utvecklingsstörning: utveckling av kommunikation, säkerhet, struktur, stöd och juridisk rådgivning. Behov hos personal: förståelse för klienten, stöd, handledning, praktisk struktur.
Vuxna med utvecklingsstörning har ett livslångt beroende av andra. Försvagning av gäller emotionella, fysiska, sociala områden.
Vad tycker kvinnan om sin kropp, sin vagina efter övergrepp?
Genom att arbeta med, bli medveten om motöverföringskänslor, egna upplevelser, smärtan i de känslor som man som personal möter kan ett bra arbete göras.
Mycket viktigt att det finns empati, respekt i personalgruppen.

Sammanställt av Barbro Carlsson, psykolog Omsorg och habilitering, Lunds kommun.
E-mail: Webmaster   Poms   Poms-Bladet